Det finns dagar när det tar 1,5h från sängen till det inkorrekta kallade dagis (numera mer känt som förskola). Då känns livet lite hopplöst och jag överväger starkt att flytta till Karibien, gå omkring i bastkjol, dricka rom och äta kokosnötter utan att ens ha en tanke om att fortplanta mig, inte ens testa för nöjes skull.
Men så kommer mornar som igår. En rar liten flicka klappar mig på kinden för att jag ska vakna. Eller precis som det inträffade alldeles nyss. Jag ska gå och lägga mig och sängen är upptagen åt alla håll. Precis då kan romen och bastkjolarna vänta lite till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar